Dags att komma igång igen!

Getting-Started2För första gången sen jag började med träning har jag haft träningspaus under sommaren. Det har inte varit särskilt planerat. Det har bara blivit så. Jag har inte riktigt haft lust bara. Så nu har jag alltså testat att, som så många andra, slöa till mig över sommaren.

Kan jag rekommendera detta? Njäe… inte riktigt. Förvisso måste man ibland få ha paus. Förvisso är det viktigt att man har kul när man tränar, och det har man inte om man inte vill. Förvisso, förvisso. Men… konsekvenserna är ju inte så upplyftande.

Jag tränar pilates för min onda rygg. Har jag nu mer ont i ryggen? Svar: ja. Jag tränar löpning för kondition och för att kunna äta något när ämnesomsättningen med åren bara dalar. Föredrar jag nu hissen och har jag nu en klädstorlek större? Svar: Ja. Jag tränar styrketräning för problem med axlar och för att känna mig stark. Har jag nu musarmsont och avstår från tunga lyft? Svar:ja. Jag tränar rörlighet för att inte bli gammal i förtid. Känner jag mig nu stel som en pinne? Svar: Ja.

Uppenbarligen är det dags att komma igång. Men ni vet hur det kan kännas. Det är ju så svårt just det där med kommaigångandet. Man är så långt i från den idealbild man har av sig själv att man inte vill se den nuvarande statusen. Man vill hellre blunda och låtsas att allt är bra.

Men idag ska jag hålla ett pilatespass. Och yogan har börjat. Jag måste förbereda mig.  Jag övar mina teasers (pilatesövning) och magmusklerna skakar. Jag gör min shoulder bridge och låren krampar. Men vet ni – det var fasen skönt!

På något sätt känns det som en stor säck från min rygg har tagits bort. Som en stor lättande suck. Jag har börjat. Jag är på gång.

Men va? Ha! Du som jobbar med träning! Du ska väl inte hålla på och misslyckas så där! Tappa sugen? Är du inte på riktigt eller?

Ja, jag har hört det.

Jo, jag är på riktigt. Och det är därför jag jobbar med det här. För att jag inte fått träningen i modersmjölken och automatiskt är hälsosam. För att jag har jobbat hårt med att hitta det sätt som jag mår bra av. Och mitt sätt är glädje. Det måste vara kul, intressant och lärorikt. Inte smärtsamt och påtvingat. I somras fanns inte glädjen. Det hade nog varit bättre om jag hade jobbat lite med glädjen, men det gjorde jag inte. Så nu sitter jag här. Men, det viktigaste, det var skönt att börja igen, glädjen finns där! Jag vill.

Hur tänker du med din träning: Pushed by pain or pulled by passion?

Annonser

3 reaktioner på ”Dags att komma igång igen!

  1. Jag har VÄRLDENS högsta tröskel för att komma igång efter ett träningsuppehåll. Ja, den är så jäkla hög att det nu är tre år och arton kilo sedan jag sedan rörde på fläsket. Jag fyller 60 nästa år, och jag har heller aldrig varit den där människan som haft träning som ett normalt inslag i vardagen. Dock var jag i mitt livs form för tio år sedan. Och det berodde på att jag var sjukskriven… Hade gått in i väggen och började då att träna för att ha något att göra på dagarna när jag inte kunde jobba. Hade så låg vilopuls efter ett tag att jag inte fick vara med i en läkemedelsstudie jag anmälde mig till. Höll i detta i tre-fyra år (ja, jag var sjuk så länge), men när jag började jobba heltid igen fick träningen stryka på foten. Nu väger jag 76 kilo, borde väga c:a 60. Har gått upp tre storlekar på kläder. Orkar ingenting, bor tre trappor upp utan hiss och det är väl min räddning, även om jag flåsar som en hund när jag burit upp matkassarna. Har ont överallt, min senaste krämpa är hälsporre i BÅDA fötterna, kan knappt gå, vilket gör det ännu svårare att röra på sig. Nacken är så stel så jag kan knappt köra bil. Osv, osv…. Min korkade skalle fungerar dessutom så att när jag inte tränar slarvar jag också med maten och tvärtom.

    MEN: För en vecka sedan fick jag en aha-upplevelse och insåg hur oerhört långt jag har låtit det gå med min stackars kropp som ju är den enda jag har. Jag har nu bestämt mig för att när jag åker till Italien i juni nästa år för att fira min 60-årsdag, skall jag vara lika fit som när jag var 50. Jag har ännu inga barnbarn, och det kommer nog att dröja några år till. Men om/när jag får några, vill jag ju vara en sån där VitaPro-mormor/farmor som orkar leka med sina barnbarn. Jag har nu börjat räkna kalorier med MyFitnessPal-appen och cyklar så mycket jag kan i stället för att ta bilen. Kommer att lägga till träning allteftersom fötterna förhoppningsvis blir bättre. Har yogastudio i kvarteret och tror att det kan vara bra för mig. Läser din blogg och inspireras, hade jag bott närmare hade jag absolut testat på SomaMove som jag tror är en jättebra träningsform.

    Kram från MammaK (Citrona)

    • Du är alltså VÄRLDENS starkaste och smidigaste person! Att lyckas kliva över VÄRLDENS högsta tröskel är ju helt sjukt bra! Jädrans va bra du är! 🙂 Och eftersom den är så himla superhög är chansen/risken att du ska klara av att kliva tillbaka minimal, eller hur? Du är över och igång – no way back 🙂 Och VÄRLDENS klokast är du tydligen också; tänker inte stressa iväg för fort och ramla av utan jobba långsamt och säkert. Sen… vad tror du? … kanske man ska vara lite snäll mot kroppen om den nu inte skulle vilja låtsas vara 50 när den faktiskt är 60…? Kanske kan den få låtsas vara 55 till att börja med?:-D Jag har sån tur att jag inte var mer vältränad för 10 år sen, inte 20, 30 eller 40 år sen heller. Detta trots mitt nuvarande slöande. Men 47 var bättre än 48. Låt oss kämpa på ihop! Och är du i Stockholm någon gång så säg till så kanske vi kan ta lite SomaMove.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s