Så är jag alltså nu en pilgrim :-)

Åter från fem dagars vandring i norra Spanien. Pilgrimsleden till Santiago de Compostela. Där pilgrimer genom tiderna strävat för att få krama om statyn av Jakob, Jesu lärjunge, i den massiva katedralen. Eller kika på hans förmodade ben…

305096

Leden, eller lederna – de är många att välja på, är långa. Du kan börja i Helsingborg om du vill. Den vanligaste “riktiga leden” startar dock i södra Frankrike. Själv gick jag bara ca 12 mil och började i Sarria. Minumum 10 måste man gå för att få sitt pilgrimscertifikat.

caminos_de_europa

thumb_IMG_2695_1024

Tänk att det kan ta så lång tid att vandra! Att ge sig ut på en joggingtur på en mil kan man riva av på en timme. Och sen har man hela dagen kvar till annat. Men att vandra, det är en annan sak det. Efter två mil är dagen över, benen är trötta och man vill inget annat än att duscha av sig smutsen och vila ut. Detta trots att det är lättvandrat på fina vägar och stigar och att jag endast hade 5 kg packning. I äldre tider var det dock uppenbarligen inte var lika ofarligt:

thumb_IMG_2713_1024

Nätterna på pilgrimshärbärgen och mat på cafeer och restauranger längs vägen. En boccadilla med omelett räcker en halv dag, vill jag lova.

thumb_IMG_2692_1024

Och inga svenskar. Helt otroligt. Hur ofta besöker man en turiststad och aldrig hör svenska talas? Jag antar att det har att göra med att det är så religiöst förknippat. Vi är så sekulära att vi känner oss obekväma i ett religiöst sammanhang? Annars är vi ju tokiga i vandring och aktiva semestrar.

De flesta går av kulturellt religiösa själ: spanska skolklasser och scoutgrupper finns det många av. Många går av rent religiösa skäl: en god katolik pilgrimsvandrar någon gång. Lika många av spirituella själ: att finna sig själv och sina tankar t ex. Sen finns det också några som motionerar helt enkelt. Vi ankomsten får du frågan om varför du har vandrat och får ett intyg som överensstämmer med din intension.

bild-2

Jag kan inte riktigt svara på varför jag själv vill gå. För att jag tror att det är nyttigt att lyssna på tystnaden både inom och utom sig själv. Att vara ensam utan uppkomlingar och utan utstakade planer attraherar mig. Det är mitt bästa svar. De som gick med mobiltelefonen i högsta hugg och lyssnade på musik förstår jag mig inte på. Inte heller de som började vandra kl 05 för att jäkta till nästa härbärge och försäkra sig om en säng för nästa natt. Vägen, ni vet. Ta dagen som den kommer.

Jag har funderat på att vandra där i säkert 20 år. Nu blev det dags att göra ett snabbtest, bara fem dagar, för att se hur det fungerar. Se om jag vill gå mer eller inte. Det vill jag. Hela “den riktiga”. Cirka fyra till sex veckor brukar det ta. Sex tror jag på. Nästa gång. Snart.

thumb_IMG_2697_1024

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s